EU’s utsläppsrätter och vägen framåt

Ett av de viktigaste verktygen vi har i vår verktygslåda för att göra omställningen så snabbt och smärtsamt som möjligt är utsläppsrätter eller rättare sagt, att sätta ett pris på utsläpp. 

Anledningen till att det är ett så kraftfullt sätt att ställa om samhället är för att det använder redan ingrodda samhällsstrukturer och tankesätt, vilket gör att motståndet blir mindre samtidigt som företag och privatpersoner snabbt kan se skillnaden i sina plånböcker. 

Nuvarande system i EU har fått utstå mycket kritik, framförallt om att priset på utsläpp har varit för lågt samtidigt som det finns för många undantag, då det bara täcker ungefär 45% av utsläppen inom EU. 

Priset har den senaste tiden stigit och har nått nivåer som vi inte sett sedan finanskrisen runt EUR 28 per ton av koldioxid utsläpp. En av anledningarna att priset har varit så lågt så länge är att det utvecklades strax före finanskrisen och kalibrerades till utsläppsnivåerna då, när finanskrisen slog till minskade snabbt produktionen och det fanns gott om utsläppsrätter tillgodo.  

Tyvärr är det långt ifrån tillräckligt. Enligt FNs klimatpanel (IPCC) så behöver vi ett pris på mellan EUR 120 och EUR 5 000 vid år 2030. Även om spannet mellan de priserna är enormt så visar det att vi behöver strama åt utsläppsrätterna ytterligare. Den lägre prisnivån är 4-5 gånger så hög som nuvarande nivåer och då täcker de bara 45% av utsläppen, så vi måste kompensera för de resterande 55% som inte är inkluderade. 

Att göra detta drastiskt kommer sätta stor press på vissa grupper, speciellt utsatta och grupper med mindre pengar som inte har råd att spendera för lyxen att släppa ut avgaser. Därför måste vi utveckla mekanismer som ser till att kostnaden att släppa ut kompenserar framförallt de mer utsatta i vårt samhälle, så som högre nivå innan man betalar skatt vilket framförallt gynnar låginkomstagare eller koldioxidutdelning som ger en summa till alla, oavsett inkomst. 

Detta var ett av Macron’s stora misstag i Frankrike och som ledde till de gula västarna. Han missade halva ekvationen nämligen fördelning av pengar, vilket ledde till stora protester och totalstopp för hans reformagenda. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *